Många av oss känner att livet vore outhärdligt fattigt utan böcker. Vi som läst mycket i våra liv vet hur enormt berikande böckerna har varit för oss. Ändå finns det många som aldrig läser en bok. Någonsin.
Jamen vadå då? Måste man verkligen läsa? Det är ju jobbigt! tycker säker några. Och för många ÄR det jobbigt att läsa. Dels för att man kanske är ovan vid att läsa, då kräver läsningen en större ansträngning. Dels kanske det är så att en del har svårigheter som t ex dyslexi eller adhd som var för sig kan ge en del bekymmer vid läsningen. Det kan finnas många anledningar till att man inte läser. En del påstår att de inte har tid. Och visst kan det vara så att man i perioder i livet har svårt att finnas en lugn stund att kunna fokusera på en bok. Eller så är det kanske helt enkelt så att läsning aldrig varit något man sysslar med i familjen så man känner ingen identifikation med läsandet som sysselsättning.
När min stora dotter var liten sa jag till henne: ”Leksaker får du önska dig i julklapp men en bok kommer jag aldrig att neka dig!” Jag kan idag konstatera att det löftet har kostat mig ganska mycket pengar. Men jag väljer att se det som väl investerade pengar. Tjejen är idag en mycket stark läsare och skriver dessutom fantastiskt bra, både på svenska och engelska.
Jag kan känna att för vuxna människor är det ett val man gör. Vill man inte läsa så kan jag beklaga men jag accepterar det. Men för våra barn och ungdomar är det skillnad. De MÅSTE kunna läsa bra idag för att klara av skolan. Och om man är väldigt dålig på att läsa redan i mellanstadiet är det inte någon bra strategi att undvika böcker. Däremot är det vår uppgift som vuxna runt omkring barnen att hjälpa dem in i läsandets värld. Och enligt mig är den bästa vägen inte att tvinga dem att läsa tråkiga texter utan att försöka locka och pocka med lättlästa texter, roliga texter, spännande texter som man har någon form av igenkänning i. I vissa fall kan det vara böcker om hästar eller fotboll, i andra fall kanske en serietidning är en bra början på läskarriären och fungerar inte det heller kanske ljudböcker eller att mamma eller pappa inlevelsefullt läser kan vara ett första steg? Huvudsaken är att man kommer igång!
För våra barn som går i särskolan är det ännu knepigare. Vissa av barnen kommer aldrig att kunna läsa. Min egen dotter Frida är troligtvis en av dem. Lustigt nog är hon ändå en riktig boknörd! Jag läser för henne, hon pekar på bilder, vi pratar om bilderna och om handlingen i boken och får ändå en lärorik, social och mysig stund tillsammans. Andra barn i särskolan kommer absolut att lära sig läsa, även om deras läsande kan vara begränsat till enklare texter eller ibland bara att man känner igen bokstäverna eller orden som bilder. Det gör inget. Böcker kan man ta till sig på fler sätt än att läsa själv. Man får bara som pedagog eller förälder bli än mer uppfinningsrik! För våra barn i särskolan handlar ofta skolan om att skapa ett framtida liv som har en så hög grad av självständighet som det går, beroende på de förutsättningar som finns. Att kunna läsa enkla texter eller enstaka ord är väl – om något – en oerhört stor del av självständighet? Därför ska vi absolut inte ge upp läsandet på särskolan heller, även om nivån på målsättningen får anpassas på individplanet.
Att kunna läsa, att kunna snabbt ta del av texter och information, är något de flesta av oss tar för givet. I slutändan är det en fråga om demokrati. Barn som aldrig läser får sämre resultat i skolan, om detta råder inga tvivel. Kanske man med nöd och näppe kan hanka sig igenom grundskolan men en teoretisk utbildning på gymnasiet eller högre utbildningsnivå än så är tyvärr helt uteslutet utan att kunna läsa bra. Och där kommer flera faktorer in. Ska vi acceptera att barn går igenom hela barndomen utan att lära sig att läsa effektivt? Vems uppgift är det egentligen att locka barnen till läsning? Hur ska vi få barn som inte vill läsa att ändå läsa? Svaren är enligt mig att att nej, det ska vi absolut inte acceptera, det är alla vuxnas ansvar och något vi måste ägna oss mycket mer åt, verkligen djupt engagera oss i. Ju fler barn som ägnar sig åt någon form av läsning, desto fler barn klarar skolan bra och det leder till ett bättre samhälle och det i sin tur gagnar oss alla.
Men det resonemanget som grund har jag utbildat mig i att skiva lättlästa texter. Jag har ägnat de senaste åren till att skriva lättlästa böcker, både för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar men även för helt vanliga barn som är av någon anledning läs-ovana. Jag ger även ut andra författares böcker som vänder sig till funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna på mitt förlag Landskrona Vision. Nu i år har jag dessutom skrivit fyra böcker med lättlästa texter för vuxna, främst för personer som går på SFI men även för andra vuxna som lär sig läsa. För är man vuxen behöver man, precis som barnen gör, roliga och spännande texter som man kan relatera till på något sätt. De lättlästa böckerna som jag inte gett ut på Landskrona Vision finns på Nypon förlag och Vilja förlag, två förlag som brinner för lättlästa texter och ger ut massor av lättläst varje år för alla smaker och svårighetsgrader. Där finns numera fyra böcker om Mimmi och valpen som jag skrivit och på Vilja finns serien Hon & Han för vuxna av mig.
Själv brinner jag för böcker för att jag älskar att läsa och att skriva. Jag inser att läsning inte alltid är en njutning för alla, inte till att börja med iallafall. Det är dock en nödvändighet i vårt samhälle och en av de allra bästa gåvorna vi kan ge våra barn för att berika deras liv. Det är något vi borde prioritera mycket högt. För allas skull. Så gå på biblioteket med barnen. Fråga bibliotekarierna om råd. Köp böcker. Läs tillsammans. Ta reda på vad just ditt barn vill läsa om. Var en förebild som vuxen, läs själv! Och dela gärna det här inlägget.
Vill du läsa mer om forskning runt barns läsande så rekommenderar jag en googling på hjärnforskaren Martin Ingvar.
Ann Gomérs blogg 